Igår var jag hemma och vabbade med två sjuklingar. Dock förstår oftast barn inte att de är sjuka, utan de går upp och ner med energin under dagens gång. Vi var inne hela dagen och planen var att vila, men mina busfrön skulle göra en överraskning till mamma i Mollies rum. De brukar vanligtvis typ bygga en legostad, eller göra en liten teater eller något liknande…
Mollie ropar jag jag kan gå upp och se vad de hittat på. Mollie utbrister ÖVERRASKNING när jag kommer innanför dörren medan jag känner en smått panik känsla. Barnen har hunnit med att klistra 5 ark med små och större klistermärken på tapeterna, i taket och på möbler. Tänkte direkt att de inte skulle gå bort, vi som precis gjort iordning deras rum, suck!!
Mollie börjar gråta för hon trodde att jag skulle bli glad, jag blev inte arg men förklarade att det inte kunde hända igen. Så började jag sakta men säkert ta borta alla dessa små klistermärkena. Väl typ 30-40 min senare, hade jag fått bort alla, utan ett märke kvar, pust!
Tur i oturen!
Phu vilken tur att det gick att ta bort!
Phu vilken tur att det gick att ta bort!
Phu vilken tur att det gick att ta bort!
Phu vilken tur att det gick att ta bort!
Phu vilken tur att det gick att ta bort!
Phu vilken tur att det gick att ta bort!
Oj då vilken fin tanke som blev lite fel.. Tur det gick bort.
Oj då vilken fin tanke som blev lite fel.. Tur det gick bort.
Oj då vilken fin tanke som blev lite fel.. Tur det gick bort.
Oj då vilken fin tanke som blev lite fel.. Tur det gick bort.
Oj då vilken fin tanke som blev lite fel.. Tur det gick bort.
Oj då vilken fin tanke som blev lite fel.. Tur det gick bort.
Puh!
Puh!
Puh!
Puh!
Puh!
Puh!