Fru Jarl

Är det någon som har missat nyheten om brandmännens nya avtal? Detta är det vi har gått och funderat på de närmsta veckorna. När hela stationer och nu även en del av Gnestas brandmän har sagt upp sig, det är riktigt oroväckande! Det som är trist är att det inte finns någon ny lösning, utan det nya avtalet kommer att stå fast med en mindre ersättning.

Min man Felix har funderat i år på att bli deltidsbrandman och äntligen tog han steget förra året. Jag hade såklart fått höra innan att det blir uppoffringar för min del också, men insåg inte just då hur mycket. Allt började med en utbildning på 3 veckor då jag fortfarande jobbade som Fastighetsmäklare i Huddinge, med 1 timmes pendlingstid/enkel väg. Under dessa veckor hade jag fullt ansvar för våra två barn, både hämtning, lämning och ev. VAB. En tid då jag själv hade mycket på jobbet och många försäljningar att ta hand om.

Jag insåg ganska snabbt att detta inte var hållbart, det var under den här tiden som jag började tänka på att byta arbetsplats och så blev resultatet. Ifall att Felix skulle vara brandman gick det inte att stanna i Huddinge, beslutet blev väldigt lätt efter detta., jag bytte arbetsplats.

Vi hade tidigare klarat oss bra med en bil, men det gick ju inte längre eftersom Felix alltid måste ha tillgång till en egen. Vi sålde vår bil och köpte två andra, en familjebil och en mindre pendlarbil till mig.

Felix har brandjour var tredje vecka och det låter inte som så mycket till en början, men veckorna där emellan rusar fortare förbi än man anat. Var tredje vecka är jag alltså låst till mina barn, då har jag fullt ansvar för dem. Det innebär att jag är ansvarig för både lämning och hämtning på dagis, ifall de blir sjuka är det jag som ska vabba, ska jag köpa en mjölk eller ta några steg utanför huset, då måste jag ha dem vid min sida. Behöver vi storhandla (blir tyvärr ofta just den veckan!) så måste jag åka själv med båda barnen. Jag kan inte komma en minut sent till dagis, jag har ingen möjlighet till att ta ett sent kundmöte eller visning dom veckorna. Planering är A och O i denna situation, och det är suveränt när jag har ett yrke som inte alltid går att planera efter.

Min man kan inte befinna sig mer än att han inom 5 minuter sitter klar i brandbilen. Så vi kan inte ens gå till lekparken eller lämna barnen hos en kompis utan att vi måste ha med oss vår bil.

Jag tycker Louise Karlsson lyfte fram det väldigt bra i en insändare i SN. Det är inte bara brandmännen själva som gör uppoffringar, utan faktiskt hela familjen. Självklart handlar det inte bara om pengarna, men förtjänar de att få sämre villkor? Snarare tvärtom!

Men oavsett är jag otroligt stolt över att min man är en av de fantastiska brandmän som gör ett suveränt arbete! Jag kommer alltid att stötta honom oavsett vilka beslut han väljer att ta, precis som han stöttat mig i mina. Att se hans glädje i det han gör är underbart. De räddar liv, släcker bränder, är på plats innan ambulansen i förebyggande syfte och har en underbar sammanhållning tillsammans.

Jag vill hylla våra brandmän, och deras familjer. Ni gör en strålande insats för vårt samhälle. Det är viktigt att vår lilla ort Gnesta fungerar och att vi känner oss trygga, utan er vet jag inte vad vi hade gjort. Jag hoppas att det finns en lösning till detta, ni är värda mer! Frågan är, vad var det för fel på det gamla avtalet?

Tack för att ni finns där för oss!!