Kunde ju ha hoppats på att slippa men sent igår kväll kom det som ett brev på posten. Då var det min tur och en hemsk natt att vänta.
Just under sådana här tillfällen vill man bara få vara ifred, då är det rätt påfrestande med gråtandes barn som vill umgås och krama sin mamma. Mollie kunde inte acceptera att hon inte fick sova med mig.
Mollie har varit varm och sover till och från, jag kommer ligga i sängen hela dagen för att försöka ta igen lite sömn. Nu blev jag påmind om denna förj*vliga sjukdom och det är inget jag önskar någon annan. Felix är hemma och det är väll bara en tidsfråga när det är hans tur.
Snart måste det vända och vara över…!
