Vart tar tiden vägen?

Varje år känns det lika konstigt, eller snarare det blir mer och mer konstigt med åren. Han där som jag nyss kunde bära med en arm, som jag varje dag var ute och gick med över milen med vagnen i, han som höll mig vaken om natten, han som var så tydlig med kroppsspråket och knappt kunde ett ord.Ja han, han fyller 6 år!

Det började först med att han skulle börja skolan, bara det steget blev så stort, att lämna dagis stängda grindar. När vi tog kort till passet förra veckan så insåg jag att oj, det är verkligen ingen bebis på kortet längre, han är ju en riktigt stor kille. Och nu ska vi ha 6 års kalas, han är till och med över hela handen.

Det känns som igår, men det är mycket som har hänt, åren går så fort. Även jag och Felix börjar ju bli gamla. Mitt körkort går ut snart, är det då man ska börja känna sig äldre? Jag har haft det i snart 10 år,det är så konstigt.

Förberedelserna är igång för barnkalas i helgen, i år blev det mycket gamla kompisar från dagis som Måns ville bjuda, ett mindre kalas. Det ska inhandlas godis och fika, dekorationer och planeras lekar.

Sen blir det nog familj och släkt kalas på hans födelsedag den 26 september, kvällen efter åker vi till Legoland och Lalandia för att fira själva. Nedräkningen har börjat här hemma, till både kalas,födelsedag och resa.

Så otroligt liten och söt,med sitt lilla flygplan.