Jag brukar ofta tänka på hur jag som förälder har tagit barn 1,2 och 3. Det har faktiskt varit ganska stor skillnad. Såklart har det också att göra med tid, ålder och vad som hänt i livet just då. Erfarenhet speglar också av sig i föräldraskapet, hur man tar till sig ett nytt liv och en ny vardag för en lång tid framöver. Vi har nu skaffat tre små liv, det bästa och finaste vi gjort. Vi gick från att vara småbarnsföräldrar till att göra om det igen, våra två stora är faktiskt inte så små längre. Måns blir 8 år i september, Mollie blev 6 i mars och lilla Minelle är endast 5 månader.
Måns Jarl föddes 2011.
Vårt första barn och allt var så nytt. Under denna tid studerade jag till fastighetsmäklare på distans på Högskolan i Gävle och var mammaledig samtidigt. Jag var 22 år när Måns föddes och vi gifte oss 6 månader tidigare. Nu med tre barn till vardags, kan jag tycka att denna tid var rena semestern, men så kände jag inte då. Måns hade mjölkallergi och troligtvis kollik.. Han sov dåligt om nätterna och skulle mestadels vaggas till Lalehs låt ”Ängeln i rummet” för att vara lugn.
Första barnet är nog den största förändringen, livet får en helt ny innerbörd. Det finns en rädsla och oro som blir mindre med tiden, jag upplevde mig själv också försiktigare då än nu. Jag har aldrig varit så trött som vid den här tiden i livet. Mycket berodde på studier, men mestadels på Måns ovilja att sova. Han sov endast när jag var ute och gick med vagnen, och då kunde jag själv inte vila. Även om det var en rätt tuff tid, så älskar jag den lika mycket i alla fall. Så mycket kärlek Måns gav oss, vår början till vår familj.
Mollie Jarl föddes 2013.
Graviditeten med Mollie hann jag knappt fundera över, den var jobbig men gick så fort. Jag hade då världens busigaste kille som var mest överallt och behövde all uppmärksamhet. Förlossningen gick lätt och jag hade en annan inställning trots att den första inte alls gick så bra. Andra barnet känns tryggt, vi hade gjort det förr och visste vad som väntade.
Mollie var en lugn och glad tjej, sov på nätterna förutom vid matning. Helt annorlunda mot Måns. Det tog tid för Mollie att älska vagnen, Måns som älskade den från första stund. Att gå från ett till två barn kom nu lite som en chock, nu hade jag helt plötsligt två blöjbarn att se efter. Insåg ganska snabbt att livet med Måns var väldigt enkelt, livet med två barn innebär mycket mer jobb. Det blev en intensiv tid, känns idag som att den gick allt för fort. Blickar jag tillbaks önskar jag många gånger att jag kunde trycka på replay knappen!
Minelle Jarl föddes 2019.
Tiden är nu, men med tre barn till vardags. Jag beundrar mig själv eftersom jag tar allt med en så lätthet. Min inställning är så positiv, även fast vardagen har sina jobbiga stunder, Det roliga är att jag inte kämpar för att hålla humöret uppe, jag är så tacksam för det jag har, erfarenheten har lär mig att de jobbiga stunderna bara är tillfälliga, de sömnlösa nätterna går snart över och snart bär jag inte mitt barn längre, utan hon springer snart snabbare än mig själv.
Minelle är otroligt mammig, jag får knappt lämna henne för en sekund. Felix har en stor konkurrent men vi vet båda två att perioden snart är över. Hon tar varken napp eller flaska, det är endast mamma och bröstet som kan ge henne trygghet och tröst. Snutten duger mer för varje dag, men hon håller hårt i mammas hjärta. Det är både charmigt och jobbigt på samma gång, jag måste göra allt tillsammans med henne. Men beundransvärt så tar jag det så lätt, jag älskar henne och vet att snart är hon lika stor som Måns och Mollie. Jag njuter för varje sekund av den här tiden. Felix märker nog knappt av att vi har en liten, då alla nätter och matning görs av mig. Minelle kan vara rätt gnällig och måste oftast aktiveras, men hon är också otroligt snäll. Vi kämpar fortfarande för att hon ska gilla vagnen längre stunder.
Graviditeten var så lätt om jag bortser från att jag hade ont och svårt att gå. Jag tog vara på tiden som gravid även om den också hade sina nackdelar, det är ju fantastiskt att få bära ett barn och nu var det sista gången.
Mina tre är så olika, och vardagen rullar på så fort med dem vid min sida. Första mammaledigheten blev ensam och långtråkig, under den andra kunde vi fylla dagarna med lätthet och under denna flyger veckorna förbi utan att jag hinner med.
Är så tacksam att just Måns, Mollie och Minelle kom till oss.
