I början av november ändrades allt och jag släppte taget. Från att göra saker långt över förmågan på sisådär 150% och där allt går i ett, till att acceptera en ny tillvaro på 0%, det har varit och är fortfarande nyttigt för mig! Nu har vi lämnat ett fantastiskt 2018 och nya året är här, med nya tankar och idéer. Jag gick från både studier och jobb på heltid, gravid, fru och tvåbarnsmamma med vardagens utmaningar, till att bli färdigutbildad och sjukskriven tills BF. Jättekonstigt på många sätt och svårt i början att acceptera, men denna graviditet tillät inte mer än så.
Jag har haft svårigheter med att gå sedan vecka 20 med foglossning, ont i ljumskar och rygg som bidragit till många sammandragningar. Jag var helt övertygad om att fortsätta som vanligt iaf men sen i vecka 29 hände en liten olycka. Jag skulle kliva ut ur bilen och det var glashalt på backen, såklart hann jag inte ens ställa mig innan jag ramlade rakt på magen på asfalt. Jag kunde inte resa mig och fick otroligt ont, Felix var med som tur var och vi åkte direkt in till förlossningen. Vår dotter klarade sig bra, men då och där blev det väldigt svårt att gå. Det var helt enkelt så läget såg ut och jag fick acceptera att ta det lugnt fram tills BF.
Nu är vi inne i graviditetsvecka 38 och slutet är här, hon ligger långt ner och jag får mycket förvärkar. Jag börjar trots att det är min sista, känna mig rätt klar med denna graviditet. Den har varit mysigt på så många sätt, men också väldigt påfrestande eftersom kroppen inte har tillåtit mitt vanliga tempo.
Nu efter ett uppehåll och lugn, skall jag smått påbörja med mina små projekt igen. Nu har vi ett nytt år här, och det känns så härligt att blicka framåt.
Tack 2018 och välkommen 2019!
