Värkar kommer, värkar går…

Ska man säga välkommen vecka 41? Jag känner snarare att denna veckan inte skulle få komma. Efter två dagar (13 januari & igår) med regelbundna värkar och sammandragningar, har förhoppningen varit stor på att vår bebis vill komma ut. Men sen så ändrar hon sig och vill stanna, värkarna stannar av och vi är på samma ställe som innan. Börjar kännas rätt hopplöst, och svårt att veta när vi verkligen ska åka in till förlossningen på riktigt. Med Måns och Mollie har det bara startat, verkar vara en envis liten tjej som vi har att göra med.

Det gör mig också lite oroligt på hur snabbt det kan gå, med tanke på att vi har en bit att åka in till förlossningen. Så frågan är hur länge man vågar vänta?1 Det krävs också lite extra planering då vi faktiskt har två små hemma redan, som ska ha barnvakt och allt förberett för skola, dagis, gympa m.m. Det känns som att jag har förberett ankomsten på nytt sedan nyår, med mat i kylen, ett rent hem, rena kläder m.m. allt för att underlätta för barnen och gudmor Pia som tar hand om dem medan vi är borta.

Igår var jag förhoppningsvis på sista besöket hos barnmorskan. Magen har sjunkit ännu mer och hon mår väldigt bra därinne. Ett sista besök är bokat och remiss skickat ifall att vi skulle behöva göra ett extra ultraljud nästa vecka pga övertid. Jag var helt säker på att hon skulle komma ut tidigare med tanke på alla sammandragningar och trycket ner, men nej, mina barn älskar mammas mage.