Vi tog en promenad upp till kyrkogården som vi brukar göra varje år. Det är så otroligt vackert med alla tända ljus, allas engagemang och saknad! Vi har turen att ha alla vi älskar i livet och inte förlorat någon vid vuxen ålder. Men förra året förlorade vi vår bästa vän och familjemedlem, och vi tänder ett ljus för honom ikväll. Oavsett om det är en hund vi förlorade, så är det den störta sorgen vi faktiskt har genomgått. Han var vår Smiley. Måns pratar om honom emellan åt, han känner också en saknad. Mollie var för liten för att förstå.
Vi tänder vår "Smiley lyckta" varje kväll, som står på den platsen han alltid låg. Nu tände vi även ett ljus uppe vid kyrkan.
Nej, vi tänker inte skaffa en ny hund. Vi saknar inte att ha hund, den vi saknar är Smiley. Han var speciell, och vi kommer aldrig hitta någon lik honom!
