Måns, vår stora kille som är hela 4,5 år. Nästan en hel hand! En så otroligt glad kille och full med energi (minst sagt!). Han lärde sig fort att gå, hoppa, klättra och springa. Allt praktiskt kom väldigt snabbt, men talet har halkat efter. Något vi fått jobba med en hel del och vi har gått till läkare 1,2,3,4…. osv.
BVC, läkare, dagis, andra föräldrar och släktingar har varit så oroliga över att det inte lossnar och att han inte utvecklar sitt tal lika snabbt som övriga barn. Men vi har inte varit oroliga, han kommer att prata inom sin tid. Men vi blir stressade, och det blir även Måns!
Om det är några som bryr sig om denna kille och om hans bästa, om hans utveckling, så är det vi. Det är vi som är hans föräldrar, ingen annan!
När Måns var 1,5 år åkte vi till Danmark, eller åtminstone var vi på väg ner dit. Vi kom bara till Malmö. Måns fick hög feber som inte ville ge sig, och han såg väldigt konstig ut och helt slapp. Vi åkte in till akuten och det slutade med att vi blev inlagda på infektionskliniken i en vecka för halsböld. Det slutade senare med OP och mängder med penicillin till hela familjen. Vi hade halsfluss i omgångar.
För Måns del, hade han till och från halsfluss eller öroninfektion hela tiden. Vi började redan då gå till läkare eftersom han inte pratade. Han sa inte ett ord. Vi testade och testade, med tecken och allt. Inget fungerade. Däremot har Måns haft så otroligt tydligt kroppsspråk, så vi förstår vad han vill och har alltid gjort.
Ett tag kändes det som om vi bodde på öron- och hals kliniken i Nyköping. Vi var där utan att överdriva 2 ggr i veckan. Helt sjukt! Måns gillar inte sjukhus, konstigt va?
I vilket fall som helst så började vi kolla i hans hals varje kväll och såg att halsmandlarna alltid var svullna och inte gick tillbaks. Vi tog kontakt med vårdcentralen i Huddinge för att få snabbare svar. En remiss skickades till skärholmen, fick aldrig svar, ringade och frågade vad som händer, inget svar. Jag har inte än idag fått en remiss därifrån…. det är 1,5 år sedan.
Vi gick till en privat läkarmottagning och fick hjälp. Läkaren kollade snabbt ner i halsen och sa att han måste operaras. Att mandlarna var orsaken till att talet inte kommit igång, de gick nästan ihop med varandra för att de var så stora. Och att de kunde vara näsmandlarna också.
Han fick OP och efter det har allt faktiskt kommit igång. Han sover utan att snarka och vrida och vända sig hela nätterna. Och han pratar! Det är drygt ett år sedan han OP, så han har inte haft så lång tid att öva på att prata, men nu gör han det. Det kommer flera ord varje dag, det blir tydligare och meningar börjar byggas.
Jag vet inte hur många läkare vi träffat, men inte en enda har sagt något om halsmandlarna. Alla vet att han har haft just problem med talet och alla har kollat och undersökt hans hals. Läkaren som gjorde OP förstod inte hur varken mandlarna eller näsmandlarna fick plats.
Jag är så otroligt stolt över min kille, oavsett om han inte har utvecklas lika snabbt som alla andra. Alla är olika, och han är unik. Han har så fina vänner på dagis som förstår, ingen som retas. Jag är så otroligt tacksam för det! Och att han utvecklas i sin takt och att vi har tagit det lugnt hela vägen fram!
Älskar dig min fina Måns, du är så otroligt duktig!!!
